Sanna vill
stoppa
hedersvåldet
”Fler utsatta än vad jag trodde”
– Sanna Rezai om hedersnormernas utbreddhet i Göteborg
Var sjunde femtonåring i Göteborg är utsatta för hedersnormer. Trots det präglas ämnet av okunskap och stora mörkertal.
– Att det bara är invandrartjejer som utsätts är den största fördomen, säger ungdomsledaren Sanna Rezai.
Ett tiotal ungdomar har samlats i Fryshusets lokaler på Kviberg. De svarta gardinerna sträcker sig från det fyra meter höga taket och ner i det utslitna föreningsgolvet. Från ett bord i mitten av lokalen tisslas och tasslas det. Någon ska åka utomlands, en annan känner sig pressad över att komma in högskolan. Plötsligt utbrister föreläsaren Amal Ahlin:
– Vad är egentligen våld för er?
Ungdomarna, vissa inte äldre än femton år, andra i gymnasieåldern, börjar genast diskutera livligt. Bakom den u-formade bordsuppsättningen framför talarscenen hörs ett samtal som tränger igenom bruset. Genom det intensiva viskandet förstår man att orden på den här stolsraden har en särskild laddning.
– Det psykiska våldet är det som är svårast att märka, säger Kerstin Rhodin Christensen fundersamt och får medhåll från Sanna Rezai.
– Det är sådant som sitter kvar längst och som är svårast att slita sig ifrån, tror jag.
Sanna och Kerstin är ungdomsledare i Elektra, en verksamhet som är en del av Fryshuset, och som jobbar förebyggande mot hedersproblematik genom att utbilda ungdomar i frågan. Sanna är en av dem som tagit initiativ till dagens föreläsning om våld i nära relationer, där utgångspunkten som alltid är heder.
– Mina vänner frågar hur jag orkar. Men det är viktigt att åtminstone veta vad heder är. Många ungdomar säger att de inte orkar tänka på sådana allvarliga saker, säger hon.
FAKTA: Vad är hedernormer, hedersförtryck och hedersvåld? Hedersnormer Beskrivs i forskningsrapporten Storstadskarläggningen som ett system där heder och anseende spelar en viktig roll. Individen är underordnad familjens, släktens och den egna gruppens heder. Utan heder riskerar man att bli utstött och att förlora den respekt man haft som hedersam person. En grupp kan återvinna sin heder genom att bestraffa eller utesluta normbrytaren Hedersförtryck Storstadskartläggningen beskriver hedersförtryck som begränsningar av mänskliga rättigheter. Exempelvis friheten att gifta sig med vem man vill, väja sina egna kläder och välja umgänge, boende, utbildning med mera. Hedersvåld Hedersvåldets olika variationer beskrivs i rapporten, där man särskiljer på fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt våld. I intervjuer som genomförts med både utsatta för hedersvåld och personer som arbetar med att hjälpa dem ges flera exempel på det fysiska våldet. Ett exempel ges av en kurator, som berättar om sina möten med hedersutsatta homosexuella killar: ”Jag träffar ju en hel del som blir alltså, verkligen nedslagna och sparkade på när deras pappor försöker slå ut bögen ur dem”, säger hon. Enligt rapporten förekommer psykisk misshandel ofta i samband med det fysiska våldet, då bland annat i from av hot, kränkningar och isolering. Trots att oskuldsnormen är stark inom många hederskontexter är sexuellt våld en vanligare bestraffningsmetod än vad man kan tro. Flera av de intervjuade i rapporten påpekar detta, varav en aktör i studien säger: ” [...] jag tror snarare att det finns mer sexuella övergrepp inom den här kulturen än vad det vanligtvis gör i en vanlig kontext, just eftersom det är så tabu och stämplat.” Det ekonomiska våldet beskrivs som ett sätt att utöka kontrollen över den hedersutsatte. Många intervjudeltagare berättar om unga kvinnor som fråntas bankkort, mobiltelefon och legitimation. Definitionen av hedersbegreppen i Storstadskartläggningen delas av reportagets intervjupersoner. Källor: Storstadskartläggningen, Örebro Universitet: 2019.
Sannas beskriver engagemanget i Elektra som ett uppvaknande. När hon började utbilda sig inom verksamheten i högstadiet utvecklade hon en annan blick. Hon har aldrig varit en del av en hederskontext själv men desto mer hon läste på om ämnet, desto fler tecken på heder såg hon i Göteborg. Exempelvis att vissa kvinnor inte fick bestämma vad de hade på sig och att de bevakades av män i deras närhet.
– Jag insåg att det finns fler utsatta än vad jag trodde. Har jag en klasskompis som behöver gå hem efter skolan ifrågasätter jag det på ett annat sätt nu, säger hon och fortsätter med att berätta om en incident som nyligen inträffade i skolan:
– Att det bara är invandrartjejer som utsätts för heder är den största fördomen. I skolan jämförde jag hur rapporteringen om svenska fall mot skiljer sig mot fall där den utsatta hade invandrarbakgrund. Då frågade min lärare ”men det finns ju inga svenska fall?”, vilket säger en hel del. Du kan vara en homosexuell etnisk svensk kille och ändå vara i en högriskposition, säger Sanna Rezai säkert.
En person som delar Sannas bild av hedersproblematiken i Göteborg är Christine Lidström, kurator och samordnare på Regionalt stödcentrum heder. Tillsammans med kollegan Lina Lycke möter hon barn- och ungdomar som utsätts för heder.
Enligt Lidström gav storstadskartläggningen, en forskningsrapport som togs fram av Örebro universitet år 2019, en ny bild av utsattheten i Göteborg. Där uppger 15 procent av alla ungdomar i årskurs nio att de lever med en hedersnorm, samtidigt som 8 procent uppger att de utsätts för hedersrelaterat våld. Trots att utsattheten är lägre än i Malmö (22 respektive 9 procent) visar undersökningen att läget i Göteborg är snäppet värre än i Stockholm (13 respektive 7 procent).
– Vi träffar personer som har varit kontrollerade och våldsutsatta hela sitt liv. Vårt mål är att skydda och stödja de som är utsatta eller riskerar att bli. Vi ger rådgivning och man kan komma hit och få information om sina rättigheter samt hjälp med att kontakta ansvariga myndigheter, säger hon.
”Nu möter vi för många som säger att den vuxne inte förstår. Då sluter man sig helt och kommer inte att våga berätta igen”
Kuratorn Lina Lycke om varför det är viktigt att skolpersonal har god kunskap om hedersnormer.
Enligt Lidström utsätts både etniska svenskar och invandrare, flickor och pojkar, män och kvinnor samt religiösa och icke-religiösa för hedersförtryck i Sverige. Allra värst är det för de grupper i samhället som redan på förhand har det tufft.
– Hbtqi-personer är otroligt sårbara. De får förneka sin läggning och glömma vem de är. Personer med intellektuella funktionsnedsättningar utsätts också hårt. Där är det svårt att ge rätt stöd, antingen för att släkten är personliga assistenter och goda män, eller för att funktionsnedsättningen gör det svårt att berätta för någon, säger Lina Lycke.
FAKTA: Etnisk svensk hederskultur Storstadskartläggningen menar att hedersnormer är vanliga i länder där normerna genomsyrar lagstiftning och relationer i samhället som är större än enskilda familjer, exempelvis inom den Islamska Staten. Vissa intervjupersoner i studien ger dock en annan bild. De menar att förtrycket som exempelvis hbtq-personer inom sekter och frireligiösa församlingar utsätts för, samt de maskulinitetsnormer som finns på skolgårdar eller inom idrottsföreningar, också är exempel på en svensk hederskultur. Andra svenska exempel är familjer i den ekonomiska eliten, där det finns förväntningar om konformitet och lydnad samt inom kriminella gäng, där det finns en strikt hierarki, lojalitet och hederskodex. Uppfattningen om att det finns arenor för svensk hederskultur framförs i första hand av opinionsbildande ideella föreningar som ifrågasätter hedersbegreppets ensidiga koppling till vissa invandrargrupper. Enligt Sanna Rezai är Elektra ett exempel på en sådan verksamhet, där ett av målen är att bredda perspektivet gällande heder. Källor: Storstadskartläggningen, Örebro universitet: 2019, Sanna Rezai
Sedan storstadskartläggningen kom har politikerna fått upp ögonen för hedersproblematiken. Den 1 juli år 2020 infördes nya lagregler och hårdare straff, bland annat att barn som riskerar att föras utomlands för att könsstympas eller giftas bort nu kan få utreseförbud.
Enligt Christine Lidström är det inte tillräckligt, vilket regeringen verkar hålla med om. För senare i år införs hedersförtryck som en egen kategori i brottsbalken.
– Det sänder viktiga signaler till samhället, de utsatta och förövarna. Samtidigt är det minst lika viktigt att kunskap om hedersnormer sprids. Om man inte förstår att man är utsatt är det svårt att bli hjälpt och om man inte ser tecken på utsatthet är det svårt att hjälpa till, säger Lidström.
För att få fler att våga berätta om sin utsatthet och i förläningen våga anmäla hedersbrott fasthåller de båda kuratorerna skolan som den viktigaste arenan, något som även forskarna framhöll i storstadskartläggningen.
– Vi ser ett mönster där utsatta vänder sig till en trygg vuxen i skolmiljön och då behöver den personen ha rätt kompetens. Nu möter vi för många som säger att den vuxne inte förstår. Då sluter man sig helt och kommer inte att våga berätta igen, säger Lina Lycke.
Tillbaka i salen på Kviberg har föreläsningen gått in i sitt slutskede. Med hjälp av ett vitt papper demonstrerar Amal Ahlin hur hedersvåldet långsamt bryter ner en människa.
– Samma hand som slår en är samma hand som smeker en. Samma mun som höjer en är den som sänker en, säger hon känslosamt men bestämt.
Därefter river Amal av en bit av pappret, sedan en till och en till. Först får man inte träffa vänner. Sedan får man inte spela basket längre. Till sist är hemmet ett fängelse.
– Vissa använder snapchatkartan för att kontrollera var man är och vilka man är med, säger en av deltagarna runt bordet framför scenen. Personen får snabbt bekräftande nickar från de övriga i rummet.
Elektra är en nationell verksamhet med kontor i Stockholm och Göteborg. Lokalen i Göteborg ligger i Fryshuset på Nedre Kaserngården 5 på Kviberg. Föreningen stöttar unga som lever i en hederskontext och arbetar förebyggande med utbildning och attitydpåverkande åtgärder samt opinionsbildande arbete.
Föreningens verksamhet riktar sig främst till unga i åldern 13–26 år. Utöver arbetet med ungdomar utbildar och föreläser man också på skolor och myndigheter samt hos övriga aktörer som kommer i kontakt med utsatta unga.
Alla som vill är välkomna att vara med och påbörja ungdomsutbildningen om heder, som pågår i två terminer (höst–vår). Utbildningen är gratis.
Källa: Elektra. Foto: Rasmus Torstensson
Trots att de fall av heder som uppmärksammas i medierna oftast handlar om olika våldsbrott, exempelvis Fadime-fallet år 2002 där Fadime Sahindal sköts till döds av sin egen far, menar Sanna Rezai att vardagshedern är absolut vanligast. Hon berättar om familjer som kontrollerar och begränsar. Om hur unga kvinnor gifts bort medan männen tidigt får lära sig att hålla uppsikt över sina mödrar och systrar. Systemet Sanna beskriver är som ett ändlöst ekorrhjul, med kuggar som är svåra att bryta upp.
– Utsatta kan bli väldigt defensiva. Därför är det viktigt att man inte är konfrontativ och kräver att personen ska söka hjälp direkt. Att bara våga prata om det är ett stort steg, säger hon.
Kort därefter är föreläsningen slut. Sanna och Kerstin tackar Amal Ahlin och börjar plocka bort från ett fikabord i lokalen. Under Sannas fem år inom Elektra har mycket positivt hänt i hedersfrågan. Samtidigt är hon besviken över det politiska engagemanget lokalt och hoppas att partierna räcker ut en hand inför kommunvalet senare i år.
– Politikerna tar sällan initiativet. På sistone har frågan visserligen lyfts mycket, men man pratar sällan med människor som faktiskt varit utsatta, säger hon.
Sanna får en instämmande blick från Kerstin som först tar ett djupt andetag. Sedan säger hon:
– Den viktigaste informationen kommer från personer som är utsatta för heder. Samtidigt kan man inte kräva att de ska berätta om sin situation och komma med konkreta förslag. Däremot kan politiken bli bättre på att använda sig av de som tagit sig ur utsatthet och vill prata om det.
Varför är det extra viktigt?
– Därför att de som varit utsatta sitter på den bästa kunskapen. Även om Elektra och andra föreningar gör sitt för att sprida ordet hade vi inte varit någonting utan dem som vågar berätta om sina egna erfarenheter, säger Kerstin Rhodin Christensen.
Fem tecken på utsatthet enligt experterna 1. Oskuldsnorm: Finns det syskon eller vänner som bevakar vem personen umgås/pratar med i skolan? Berättar ungdomen att den inte får ha vissa sociala medier och att mobilen kontrolleras hemma? 2. Kontroll/begränsning: Ungdomar som går direkt hem från skolan, inte har några fritidsintressen och kanske inte får vara med på idrotten. Om personen är en ung flicka – berättar hon att hon får ta ett stort ansvar för hem- och hushåll? 3. Ryktesspridning/skam: Är personen extra känslig och självmedveten? Är personen extra orolig för att det ska gå rykten om den på skolan? 4. Våldsutsatthet: Finns det tecken på magont, yrsel, koncentrationssvårigheter, sömnproblem eller andra tecken på psykisk ohälsa? 5. Äktenskapstraditioner: Uttrycker personen en stark oro för utlandsresor med familj eller liknande? Källor: Christine Lidström, Lina Lycke.
Hur vill politikerna få bukt med hedersproblematiken? Läs mer: Valguide.
Rasmus Torstensson
